Jurtjyrkogården är tillbaka

Jurtjyrkogården - katten Church
Vissa katter har mer än nio liv. Om du gräver ned deras lik på rätt ställe.

Bioaktuella Jurtjyrkogården är en bra nyinspelning av författaren Stephen Kings klassiska rysare. Till skillnad från de flesta av filmatiseringarna av hans böcker är Jurtjyrkogården ett tema som fungerar.

Handlingen tar lite för mycket tid på sig i början tycker jag. Annars är filmen aldrig tråkig och allt kan inte hända på en gång heller.

Att döda börjar leva igen efter att ha grävts ned på rätt ställe i naturen är en intressant idé. I den här versionen har man ändrat lite på slutet, vilket gör det hela bättre. Det tillför en del intressanta dialoger, för det där med att ha kommit tillbaka efter att ha dött är en speciell sak. Att vara tillbaka, men ändå inte. Så att säga.

Sammantaget en bra rysare väl värd att se, men det är ingen splatterfilm direkt. Lagom lång med sina 1 timme 40 minuter är den.

Betyg: 4 sönderhuggna hälar av 5 möjliga. 

 

The Prodigy – bra rysare om ett farligt underbarn

Filmen The Prodigy handlar inte om Farbror Torsten eftersom det handlar om någon som är väldigt smart.
The Prodigy handlar inte om Farbror Torsten, eftersom det handlar om någon som är väldigt smart.

Jag har sett biofilmen The Prodigy. Det är en bra rysare om ett underbarn som blir sig allt mindre likt som person. Den smarta pojken Miles går en kamp mot sitt inre och det blir det svårt att vinna.

Spänningen och våldet trappas upp skickligt och successivt. The Prodigy är en spännande film, även om temat med farliga barn precis som ondskefulla dockor inte är något nytt. Kanske inte den bästa jag sett, men väl värd sina 125 kr och pojken blir allt mer obehaglig. 

Rysaren är lagom lång tycker jag då den varar i 1,5 timmar.

Jag konstaterar att det borde gå att hitta fingeravtryck på knivar som används och att det borde framkomma vem som gjort vad, men polisen hålls helt utanför handlingen. På gott och ont blir det som sig bör i en rysare istället ett grävande i pojken Miles inre och en kamp mot det mordiska. Dessutom utan att det någonsin blir tråkigt. Handlingen går istället framåt i bra takt. 

Betyg: 4 av 5 Dr Jekyll och Mr Hyde-personer. 

Glass på bio är mer för hjärnan än för magen – filmrecension

Filmen Mr Glass på bio

Utan att ha sett de första två filmerna Split och Unbreakable gillade jag Glass. Filmen är uppkallad efter karaktären Mr Glass och den här biorullen är ett intressant inslag i gränslandet mellan vad som är psykisk sjukdom och inbillning kontra att verkligen vara en riktig superhjälte. 

Det är en sevärd film, men blandningen av actionscener och långa perioder av undersökningar på mentalsjukhuset gör det till en speciell film. Svårt att placera Glass och jag kallar den psykologisk actionthriller.

James McAvoy spelar upp till 24 karaktärer som samsas i samma kropp och det är onekligen en bedrift. Han blir verkligen kuslig emellanåt. 

Jag är mer sugen att se de första två filmerna än att se Glass en gång till. Kanske för att jag är lite för rastlös när det gäller de mer psykologiska inslagen, kanske för att jag inte sett de första två.

Betyg: 3,5 the beast av 5 möjliga.

Haja att The Meg är sevärd på bio

The Meg är en film om tonårsdottern i The Family Guy. Nej, det är det inte. 🙂 Meg står för Megalodon och är det största rovdjuret någonsin med 21-27 meter. Snacka om stor haj. Likt de klassiska filmerna Hajen har The Meg med en del coola specialeffekter, men filmen känns inte lika rå. 

Sammantaget fungerar dramaturgin bra, med spännande turer ner i Marianergraven i filmens början och sen den allt mer desperata kampen mot The Meg. Lyckligtvis blir det inte alltför överdrivet i slutet heller. 

Jag såg filmen på Imax i Mall of Scandinavia i fredags vid premiären. Imax betyder extra stor bioduk och extra stora 3D-glasögon. Jag tycker de effekterna hade kunnat vara bättre, men visst trots lite obekväma stolar var det en bra filmupplevelse med tjusig 3D-film. 

Rådet blir att se den ca 2 timmar långa filmen. 

Betyg: 4 stora käftar av 5 möjliga. 

 

Åtminstone halvtrygg hantering av dina personuppgifter

Farbror Torsten har läst i media om att du har en personlig integritet. Han vill därför att du ska känna dig något annat än skräckslagen med denna sajts hantering av dina personuppgifter.

Den 25 maj 2018 trädde Dataskyddsförordningen (General Data Protection Regulation), GDPR, i kraft och det är en förordning som innehåller regler och krav för hur personuppgifter får hanteras i en organisation och ersätter den svenska Personuppgiftslagen (PUL) och syftet med dataskyddsförordningen är att skapa enhetliga dataskyddsregler inom hela EU och bla, bla samt blaha.

Med anledning av GDPR har Farbror Torsten i minsta möjliga mån uppdaterat sajtens policy och disclaimer. Där beskriver han omoget och taffligt hur klumpigt han hanterar till ärendet berörda ämnen och uppgifter. 🙂 

I klartext och utan ironi lagrar inte Farbror Torsten personuppgifter mer än via cookies och Google Analytics och liknande verktyg och det är ju inte särskilt personligt eller farligt. Så du behöver åtminstone inte vara skräckslagen.