Mission Impossible Fallout och Tom Cruises icke-åldrande

Den sjätte Mission Impossible-filmen går på bio och den här gången heter den Fallout. Som vanligt är det riktigt bra action som blir mer och mer dramatisk tills det nästan ballar ut helt på slutet. Att Ethan Hunt kan flyga helikopter utan att ha tränat innan och allt som sker därefter utan att han dör är förstås för mycket.

Kan man bara lägga sånt åt sidan är det mycket händelser hela tiden. Ungefär som i sista Bourne-filmen fast med ett betydligt mer actiondramatiskt slut. Mission Impossible Fallout har med andra ord en bättre dramaturgi, även om det i princip pumpar på med action som technotempo innan. 

Filmen är nästan 2,5 timmar lång och då bion börjar först 15-20 minuter efter utsatt tid på grund bioreklamen blir det en lång sittning. Trots det värt det. 

Betyg: 4,5 till synes odödliga actionhjältar av 5 möjliga. 


 
Har ni tänkt på en sak om Tom Cruise:

Bildresultat för tom cruise top gun age
Från Top Gun 1986 och fram till nu på 2010-talet har det hänt mycket med allas ålder. Utom för Tom Cruise, som aldrig åldras utan ser ut som vanligt även i nya Mission Impossible-filmen.

Copyright www.FarbrorTorsten.com 1997 - 2018
I humorns tjänst och de humorbefriades björntjänst sedan 1997

Haja att The Meg är sevärd på bio

The Meg är en film om tonårsdottern i The Family Guy. Nej, det är det inte. 🙂 Meg står för Megalodon och är det största rovdjuret någonsin med 21-27 meter. Snacka om stor haj. Likt de klassiska filmerna Hajen har The Meg med en del coola specialeffekter, men filmen känns inte lika rå. 

Sammantaget fungerar dramaturgin bra, med spännande turer ner i Marianergraven i filmens början och sen den allt mer desperata kampen mot The Meg. Lyckligtvis blir det inte alltför överdrivet i slutet heller. 

Jag såg filmen på Imax i Mall of Scandinavia i fredags vid premiären. Imax betyder extra stor bioduk och extra stora 3D-glasögon. Jag tycker de effekterna hade kunnat vara bättre, men visst trots lite obekväma stolar var det en bra filmupplevelse med tjusig 3D-film. 

Rådet blir att se den ca 2 timmar långa filmen. 

Betyg: 4 stora käftar av 5 möjliga. 

 

Filmrecension – Deadpool 2

Äntligen dags för en ny filmrecension. Den här gången bioaktuella Deadpool 2.

Deadpool 2 är en småkul film med en massa överdrivna actionscener. Filmen är en sorts avknoppning från X-men och är en del av Marvels massproduktion av filmer med deras tecknade superhjältar. Nu är Deadpool mer en antihjälte och hamnar någonstans mellan de goda och onda, vilket är en fördel. 

Det händer saker hela tiden, men varken action eller humor fungerar riktigt bra för mig. Antingen för överdrivet eller inte roligt på riktigt rätt sätt. Som när Deadpool blir av sliten på mitten och fortsätter leva med överkroppen som om inget hänt.

Det är svårt att sätta fingret på varför Deadpool 2 inte når några riktiga höjder, även om hans ben växer ut på ett väldigt roligt och gulligt vis. 

Betyg: 3 maskerade brännskadade odödliga personer av 5 möjliga. 


Copyright www.FarbrorTorsten.com 1997 - 2018
I humorns tjänst och de humorbefriades björntjänst sedan 1997

Åtminstone halvtrygg hantering av dina personuppgifter

Farbror Torsten har läst i media om att du har en personlig integritet. Han vill därför att du ska känna dig något annat än skräckslagen med denna sajts hantering av dina personuppgifter.

Den 25 maj 2018 trädde Dataskyddsförordningen (General Data Protection Regulation), GDPR, i kraft och det är en förordning som innehåller regler och krav för hur personuppgifter får hanteras i en organisation och ersätter den svenska Personuppgiftslagen (PUL) och syftet med dataskyddsförordningen är att skapa enhetliga dataskyddsregler inom hela EU och bla, bla samt blaha.

Med anledning av GDPR har Farbror Torsten i minsta möjliga mån uppdaterat sajtens policy och disclaimer. Där beskriver han omoget och taffligt hur klumpigt han hanterar till ärendet berörda ämnen och uppgifter. 🙂 

I klartext och utan ironi lagrar inte Farbror Torsten personuppgifter mer än via cookies och Google Analytics och liknande verktyg och det är ju inte särskilt personligt eller farligt. Så du behöver åtminstone inte vara skräckslagen.

Ready Player One

Ready Player One går på bio just nu och är en typisk Steven Spielberg-film. Två timmar och 20 minuter låååång med massor av storslagna specialeffekter, men ingen grymhet eller hårdkokta scener. 

Det finns flera logiska luckor i handlingen och överdrifterna är många. Och då pratar jag bara om menyn på Olearys där jag åt mat innan filmen. 🙂 Skojar bara, jag menar biorullen.

Periodvis är Ready Player One underhållande och rätt spännande, men för dig som orkar bry dig om trovärdighet och logik är det ingen höjdare. Explosioner i bostadsområden som dödar folk och gamers som är som slavar utan att poliser knappt verkar finnas. Barn som spelar utan att bli störda av sina föräldrar. Helt overkligt.

Det känns också helt orimligt att det skulle gå att röra sig så pass lätt inne i den stora spelklanen IOI:s byggnad. Det romantiska inslaget i filmen är extremt förutsägbart. Budskapet att man inte ska spela bort hela livet utan leva lite i verkligheten också utanför datorspelens värld är fint och gulligt, men också förutsägbart. 

En bra sak i filmen är att spelarna är inuti den klassiska skräckfilmen The Shining och det ser verkligen ut som det gjorde i den filmen. Låt vara att det är riktigt skruvat att kids i framtiden som spelar Virtual Reality-spel i den fiktiva 3D-världen i filmen dyker upp som sina avatarer (monster eller människor eller hur de nu valt att se ut som i spelen) och upplever saker som hände i filmen. 

Betyg: 3 gamers av 5 möjliga.

Den här recensionen är en del av den gamla sidan med filmrecensioner på gamla Farbror Torsten-sajten

Nya kategorin med satirnyheter klar

Farbror Torstens nya satirnyheter har flyttat redaktionen till det här stället. Finns som egen kategori i menyn på sajten också. 

Hans bravader i media hängde med dit, men arkivet med satirnyheter finns liksom telegrammen delvis kvar på gamla stället för vem fan bryr sig om det. 

Butikenlöpsedeln och TV-guiden blev kvar på de gamla undermåliga satirsidorna.