Anne Ramberg – en god person av folket

Åsa Linderborg har gjort en personlig intervju med advokatsamfundets överklasskärring Anne Ramberg. Satirtidningen bestämde sig för att försöka upprepa den bedriften.

Anne Ramberg tar emot oss på hennes stora herrgård med elfenbenstorn där den idylliska omgivningen med gräsmattor, fruktträd och näckrosdammar sträcker sig så långt ögat kan se. 
– Det är kostsamt och slitsamt att bo så här, förklarar Ramberg. Allt tjänstefolk kostar dyr minimilön och vi ska inte ens tala om all administration. 

Det har inte alltid varit så här slitsamt för överklasskärringen Anne Ramberg. När hon var ung bodde hon på det fina och dyra Östermalm i Stockholm. 
– Då mina föräldrar bara var jurist och kommendörkapten fick mamma till och med gå 15 minuter för att komma till NK. Det var ofta fullt på spårvagnen med andra som också handlat lyx, så hon tvingades gå. Som hon slet för min skull.

– Förstå skammen när hon bara orkade bära hem fyra kassar av kläder och smycken av finaste sort. Alla grannar brukade ju kunna handla för det dubbla, men vi hade inte alltid råd med det. 

På Satirtidningens fråga om inte andra ändå hade en tuffare uppväxt blir överklasskärringen Anne Ramberg arg. 
– Jag ska tala om för dig att vi hade bara råd med oxfilé och annat lyxigt kött en gång i månaden. Det var när pappa kom hem och även om han hade köttet i en specialimporterad kylväska och inte i byxorna som ett arbetsklassjon var det tungt att bära. Han slet för familjen. Vi hade det kärvare än alla andra på Sveriges dyraste gata, så jag vet minsann vad lidande och tuff barndom är. 

Anne Ramberg berättar om hur hon i tonåren brukade bjuda invandrare och potentiella pojkvänner på middag hemma bara för att se hur förvirrade det blev av alla olika bestick. Det gällde att använda de fem lagren bestick i rätt ordning. 
– Det fanns inget roligare än att ha roligt tillsammans med underklassen. Deras blickar sänktes allt djupare och djupare, skrattar överklasskärringen Anne Ramberg.

Respekt och ärlighet är två nyckelord i Anne Rambergs värld. 
– Vi var en fin humanistisk familj och jag är stolt över att ha varit en asfaltsblomma, som en gång såg en bondgård på avstånd. Trots uppväxten i fashionabla Östermalm är jag en kvinna av folket, förklarar överklasskärringen.

– Jag är så långt ifrån att vara en brunråtta som Hanif Bali man kan komma, avslutar hon.

Överklasskärringen Anne Rambergs tjänstefolk visar mig ut på den rosenbladstäckta grusvägen som leder ut från hennes palatsliknande område. Så här bor i sanning en god person med stort rättspatos som förstår situationen för landets utsatta.